Ja jag är nog expert på att ta på mig alldeles för mycket. Säga ja en gång för mycket än istället för att säga nej. Men tro på mig du borde höra om jag inte vill. Vill jag inte så poshar jag inte på någon att saker ska hända. Jag dra mig undan och försöker som glömma. Men vill jag. Ja då jävlar så kör jag på i 120. Men just nu är ju inte jag helt stabil ska man väl säga. Jag är en Björklund och har då alltså svårt och prata om mina känslor. Kan gärna skriva ner dem på pappret men inte prata om det. Tycker synd om människor som ska lyssna. Man inbillar sig att dem plågas. Min mamma har inte den förmågan vilket är riktig bra för henne. Men jag skäms för henne att hon är så vek vilket hon inte är. Hon är den starka som pratar om sina känslor. Jag går mer i min fars fot spår. Jag sätter sällan mig själv först. Jag förväntar mig Inge tillbaka. Jag vill se människor le och hjälpa dem jag vill med kloka ord få dem inse dem är bra som dem är och bara lyssna. Det är jag. Men när man gräver ner sig så mycket i andras problem och jag blir stilla själv . Då kommer det. En ångest attack. Denna attack brukade jag kunna Riga pappa och prata om. Men nu kan jag inte. Och vet inte riktigt om jag hittar någon som kan få mig prata ut. Utan att jag säger något ska den personen lyckas se igenom mig. Vilket bara pappa gjorde. Det är jobbigt. Ligger huper ventilerar och får inte ut det. Blir arg för inget egentligen. Men ja. Vad ska man säga... Jag får fortsätta jobba med mig själv och de vad framtiden utvisar.Nu står maddox i rampljuset och vi ska jobba fram en lycklig och självsäker hund:)

Nu är jag äntligen hemma från piteå. dock trivs jag jävligt bra i piteå. jag menar, gammla barndoms kompisar som man åter tar upp kontakten med och syster som är förövrig min bästa vän så är de ju all den underbara skogs marken och den underbara tränings planen på piteå bruks så hur kan man inte älska piteå?

det negativa är väl att oskar är i luleå och sen att människor i piteå har NOLL koll på sina egna hundar och även då dem är så fördomsfulla. de är vad jag inte gillar med piteå.

nu hr jag äntligen fått hoppa i ett par fräsha rena jeans och jag kan bara le när dem är lite pösiga i midjan och jag måste ta på ett bälte för annars ramlar dem av   

idag blir det en middag av kyckling. ska pröva ett nytt recept med massa örter och sen steker man kyckligen efter det och kastar in de med sallad i ett pita bröd och valfri dressing. tror de blir mums.

inhandlat champang jag och oskar för ikväll ska vi tända ljus mysa gärnet och äta popcorn samt se film. jag räknade förövrigt hur många ljus jag tände samtidigt , och de var ca 50 st ljus ... haha vi behöver inte element i den här lägenheten   

Sen kom det något förbannad posetiv tanke för någon dag sen i mig. och varför blir jag så sur och ledsen och inte vill gå ut och gå med maddox för att han skäller åt hundar? han skäller ju bara en stund och sen när man är förbi är han jävlat helt normal. jag menar de vara i några sekunder. behöver man känna att de är jobbigt då? behöver man tappa lusten att gå ut för de? neej det tänker jag inte göra. jag ska alltid ha en posetiv tanke åt honom. han är ju bara osäker och rädd och de måste man väl få vara.

jag menar , jag själv är en liten hypokondriker själv så ,,, sådan matte sådan hund?   

nu var de ju ett tag sen jag kastade in bilder i bloggen så då får de kastas in nu tycker jag . jag skulle verkligen vilja kunna blogga från mobilen och då kasta in bilder i bloggen från mobilen. så om någon vänlig själ vet hur man gör så är ni mer än välkomna att tala om de för mig   

Charm killen han själv ......

Miss my long hear...

Jag , jenny och pappa. 1 vecka innan han dog...

Short hear..