nu är de 1 årsen jag fick de sorgliga beskedet om min älskade ängel vid namn chess.

han hade varit väldigt reserverade ett tag och hälta hade kommit och gått. ofta då när han ansträngt sig och sen vila ett tag..

många diskutioner om han skulle in och kollas men många trodde också de bara var sträkning. men när detta uppkom 4-5 gånger inom 1 år vart jag ordentligt orolig.

ringde direkt veterinären och många tyckte jag var löjlig. ack så fel dem hade...

det svider än idag och jag klandrar mig själv. men chess vart diognatiserad kraftig pålagringar och artros i vänstra frambenet.

jag hade hela tiden trott de var högra det var fel på , men när veterinären inte undersöka det vänstra kollade han omdelebart upp de och insåg då vad som var problemet. chess var tyvärr så sent uppkollat att de hade hunnit gå för långt.

jag fick mig tid att prova medicin samt massa extra tillskotter och foder.. detta tärde chess ännu mer och han magrade för det första.. han var aggresivare ju mer tiden gick ( dock konstig nog aldirg mot mig ) det var början av december och jag svalde de kraftiga beslutet att berätta för husse att jag beslutat att han ska få somna in. detta var det hårdaste jag gick igenom. oskar var helt emot det och ville ringa veterinären och fråga om operation och annat. men jag förklarade för honom så gott det gick.

vi besluta att den 28 skulle chess få somna in. jag ville ha honom min sista jul , och samtidigt starta det nya året utan tråkigheter.

nu är kylan framme och varje gång jag ser någon av maddox eller lilla ixa små halka känner jag igen varenda sekund med chess hur illa de tog på honom när han ramlade.

vi kämpade oss igenom rykten , vi besegrade berg och framför allt vi besegrade planerna.

glömmer inte den tävlingen vi började rocka loss. du gjorde allt klockrent och några i publiken viskade att han brukar sticka från planerna och aldrig ta apporten. shishi där fick dem när vi tog klassvinster efter klassvinster, vi skulle starta 3:an och ta uppflyttet... detta hans aldrig , men i mina ögon han du ta de där championet. för du var verkligen en kille att jobba med och vi hade roligt så länge de vara.

du blev ynka 3 år gammal.

jag hoppas nu när du är där uppe att du tar hand om pappa. jag saknar varenda minut , varenda sekund och det svider i mig. jag är så fylld av ilska och jag får inte ut mig ett skit. alla tycker jag kröjmar och jag bara bablar på. . . tänk att bara kunna få lyfta telefonen slå ditt nr 0703944970 och höra dig svara och berätta allt , stötta mig...

FAN alltså. ta hand om pappa nu , visa han hur man gör och hur man beter sig ;) var lyckliga. min tid kommer när jag har kunna gå vidare. nu så länge ska jag träna sönder mig själv och försöka hitta något jag tycker om här i livet.