ojoj haha de är väll ändå den viktigaste frågan i allt?

jag vet många kommer nog inte förstå mig hundra. men försök läsa mellan raderna. för de är väldigt svårt uttrycka sig på bloggen hur jag egentligen menar. och många regagerar alldeles för fort.

hur som helst kommer detta handla om relation. och relation till mina hundar.

Chess min absolut första EGNA hund. vi började med väldigt mycket daltande. men i mitten tappade vi något. efter att kommit långt började jag tappat något med hunderiet? jag vet inte vad som hände. jag vart hårdare och vi tappade mycket tillit till varandra.

sen kom min lilla ixa in i bilden. vi 2 har ALLTID klickan från dag 1. men varför? för hon fattar mig på något sätt och jag fattar henne. och hon är inte lätt hund. men jag har hunnit lära mig hennes knep.

efter haft ixa i ca halv år? då började jag lära mig chess. vi klickade helt plötsligt igen och vi fick grymma poäng på tävlingsplanen. vi kunde helt plötsligt möta hundar. jag gick låååånga promenader äntligen. jag vågade mig ut på strandvägarna och mötte hundar efter hundar efter hundar. det var LOVE!

tills chess vart sjuk. hände mkt den perioden som beslutade mig för låta honom somna in.

sen sörgde jag någon månad. men beslutade mig för att ta hem en malle hund. Maddox kom in i bilden. ( ni har hört historian hundra gånger så orkar inte dra den igen )

iaf. vi byggde relation relation relation relation! vi gick med han lös alltid. och mötte hundar lös . människor var mycket svårt. han skällde åt varenda människa han såg. ( kanske hans bakgrund ?) men jobbade vidare.

men maddox som många vet är STOR. och det var inte lätt handska han när han vart större. sen vet jag absolut inte vars allt har gått fel. men någonstans på vägen har vi tappat förtroende för varandra.

JAG har tappat tilliten till honom.

jag fick hjälp med att skaffa halti eller antidragsele. allt detta prövades. halti började jag med. idag gråter jag floder jag prövade de. jag har nu hållt på i FLERA månader bygga tillbaka självförtroende hos hunden. han började göra utfall mot hundar när vi gick med halti. och det blev värre och värre och värre.

idag har jag kommit en bit där jag vet nu hur jag kan säga till honom när vi möter hundar. men heeey han är absolut inte trygg.

men jag har öppnat ögonen så fantastisk mycket och lärt mig såå jävla mycket inom hunderiet att jag är så stolt över mig själv. samtidigt som jag gråter floder när jag inser allt jag gjort fel. men som en vettig människa sa. " hundar förlåter en , och de har dina redan säkert gjort" det gör dem. men bygga relation och tillit är nog de svåraste som finns. men jag tvivlar inte en sekund jag och M kommer hitta tillbaka . frågan är bara hur länge de tar. jag har INTE bråttom. men jag vill bara veta när jag får tillbaka min hund..

det som gör mig så jävla ledsen i det hela är att jag gjorde samma fel med Chess som jag gör med M... varför går allt så förbannat snett ? till nästan malle hund vet jag exakta felen jag INTE ska göra. men tills dess så ska jag fixa felen jag gjort och gå efter

" belöna det som är rätt istället för att bestraffa det som är fel "

med detta sagt ska jag logga ut och fortsätta mitt vanliga djupa tankar kring hund. och försöka sluta lägga krav på mig själv. maddox har jag redan släppt. det gjorde jag för 2 veckor sen. men bättre sent än aldrig right ?

nu är de bara kraven på mig själv som ska släppas. dem sitter i....